Den bästa medicinen.

Sådär som (bara) musik kan förgylla även de gråaste av dagar. 
Where no one goes - Jónsi, John Powell
 
Varför jag har en sådan passion för musik grundar sig nog främst i två faktorer.
Att den på något visst sätt alltid får mig att hitta tillbaka till mig själv. Mellan textrader och toner kan jag liksom skymta en liten del av vem jag är. Samt att den kan ge uttryck åt mina känslor. 
 
Vid de svagaste av stunder finns det ingen bättre medicin än en lång promenad och Peter LeMarc, Derek Webb, Ben Folds eller den där senaste singeln jag hitta på spotify i lurarna. Ja, för min del är nog (och förblir nog) den bästa medicinen musiken. 

Kommentarer

Kommentera gärna inlägget här:

Vad kan jag kalla dig?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback