Den bästa medicinen.

Sådär som (bara) musik kan förgylla även de gråaste av dagar. 
Where no one goes - Jónsi, John Powell
 
Varför jag har en sådan passion för musik grundar sig nog främst i två faktorer.
Att den på något visst sätt alltid får mig att hitta tillbaka till mig själv. Mellan textrader och toner kan jag liksom skymta en liten del av vem jag är. Samt att den kan ge uttryck åt mina känslor. 
 
Vid de svagaste av stunder finns det ingen bättre medicin än en lång promenad och Peter LeMarc, Derek Webb, Ben Folds eller den där senaste singeln jag hitta på spotify i lurarna. Ja, för min del är nog (och förblir nog) den bästa medicinen musiken. 

Just because it isn't happening here doesn't mean it isn't happening.

 
"Videon är del av en kampanj skapad av Rädda Barnen, för att belysa hur krig upplevs från barns perspektiv."
 
Som sjuksköterska har jag många möjligheter. Dels har jag den stora möjligheten att kunna specialisera mig inom mitt yrke. Men jag har också (som många arbetssökande) möjligheten att välja vart jag vill jobba. Vill jag jobba i Sverige?
 
Jag tror att det ovan en dag ska vara min arbetsplats. De här utsatta mina patienter. Kanske inte så fort jag kommit ut i arbetslivet, men en dag. När jag är redo. Det är vad jag längtar efter, att få bringa hopp i hopplösa situationer.
Herre, använd mig då.

Pinterest - alidaelisabeth

 
Varvar plugg och jobb med att umgås med familj och vänner, samt att titta på serier osv. Hittat en serie vid namn Outlander som jag fastnat extra för. Fantastisk på många vis. Ligger och lyssnar på musik mer än vanligt. Har alltid haft vanan att ha en spellista på i bakgrunden. Mest för att jag blir tokig av tystnaden. Nu ligger jag och lyssnar, tyst och stilla. Lyssnar på texten. Tänker. Drömmer. Planerar, framtid och så. Resor. Äventyr. ♦
 

En bön.

Heal my heart and make it clean
Open up my eyes to the things unseen
Show me how to love like You have loved me
Break my heart for what breaks Yours
Everything I am for Your Kingdom's cause
As I walk from earth into eternity

20!

Sedan sisst har jag hunnit med en kvällsfika med Julia, en ledarsamling samt att fira min 20-årsdag.
 
I tisdags mötte jag upp Julia på EH (Espresso House) för en lång kvällsfika. Timmarna for dock iväg och plötsligt började servitrisen ställa upp stolarna på borden runt oss. Jättejobbigt att inte få träffa dig varje dag längre, liksom jag gjorte på kunskap. Blir ju bara några få timmar om gången numera, skitjobbigt, men så himla värdefullt! Tacksam att jag har henne, ni vet en sådandär någon som man kan prata om ALLT med och samtidigt kan sitta helt tyst (och ändå vara bekväm) bredvid.
 
Var på ledarträff i veckan. Är en av alla ledare för ungdomarna på punk (= pingstkyrkans ungdomsarbete). Älskar att vara ledare. Inte bara för att man får umgås med underbara ungdomar varje lördagskväll och för att jag brinner för arbetet i sig, men också för att det är så nostalgiskt att gå in genom dörren till kyrkan en kväll varje helg. Har ju själv gått dit sedan jag var fjorton eller femton år. Upplevt några av mina roligaste, bästa och mest underbara minnen. Känns bra att vara kvar för att försöka göra upplevelsen minst lika bra för de ungdomar som går dit nu.
 
Har även hunnit med att fira min födelsedag tillsammans med Dennis. 20! Stört. Speciellt eftersom det känns som om det var igår jag var den där 15åriga tjejen.. Galet. Fick hursomhelst en polaroidkamera av Dennis 00:05 på natten när han kom hem och överraskade mig med att ringa på dörrklockan. Lyckligast i världen! Satt och plockade med den tillsammans ett tag. Tog ett test-foto. Paris och eiffeltornet, notre dame och disneyland paris nästa!
 
 
Spenderade födelsedagskvällen på Rent-musikal på skandiateatern där vår kompis Johan spelade en av huvudrollerna. Älskar musikaler. Något att det bästa man kan spendera en kväll på! Och nu råkade det ju också vara musikalen med stort M. Har ni inte sett Rent, gört! Kvinnan eller mannen som skrev den måste varit ett geni. Här har ni tre av alla låtar som är med i musikalen.

It's too cold outside for angels to fly.

Instagram - alidalisabeth
 
Efter dagens basgrupp tog jag en snabb promenad runt strömmen, mest för att jag var så otroligt rastlös, ville rensa tankarna lite (från farmakodynamik, farmakokinetik och alla dessa lagar om läkemedelshantering) och för att det var så fint väder ute. Tog en del bilder med mobilkameran (ovan), innan jag mötte Lydia halvägs runt strömmen. Höll varandra sällskap resten av rundan, väldigt trevligt med fint sällskap!
 
Nästa gång kanske jag får med mig kameran. Ska kanske ut och gå runt strömmen igen med en vän från min kurs på onsdag. Får hoppas på att vädret håller i sig tills dess!

Studielitteratur.

Idag gick jag till Clinicum direkt efter min sista föreläsning för dagen. Hämtade ut mina två FASS-böcker innehållande läkemedelsinformation från A till Z. Varje bok är inte bara dubbelt så tjock som en bibel, utan har också blad tunna som sidorna i en bibel. Du vet sådär tunna så att man nästan kan se igenom dem. Ni ser boken "Människokroppen", jag tyckte att den boken var tjock när jag fick den.. ehe.
 
Tack och lov att jag älskar min utbildning, att jag faktiskt tycker att det ska bli riktigt spännande och intressant att ta sig igenom dem här ovan! Annars hade jag nog dött när jag såg FASS-böckerna. Så, nu vet ni vad jag är sysselsatt med när jag inte hör av mig här.
 
Vet inte om ni är intresserade, men den här terminen börjar jag kursen "Hälsofrämjande omvårdnad och den unga människan". Och som alltid vid början av en ny termin trillar nya böcker ner i min brevlåda. Den här terminen ska jag läsa böcker som: Läkemedelsberäkning, barnet i vården, utvecklingspsykologi, farmakologi och farmakologisk omvårdnad med mer. Sjukt intressant! Ska ju självklart också ta mig igenom (i alla fall en del av) FASS-böckerna.
 
Ja, vad ska jag säga? Jag trivs och har det bra där jag är!

Nu när jag byter smala grusvägar mot asfaltsvägar.

 
Det är faktiskt så att jag, om bara två ynka små dagar, flyttar in till stan och lämnar allt farande med buss fram och tillbaka bakom mig! Ska bo tillsammans med två fina tjejer vid namn Moa och Josefine som redan bor i denna jättefina lägenhet som jag då ska flytta in i. Alla mina saker står redan i rummet jag ska flytta in i, så nu är jag snart redo att flytta hemifrån!

Från en annan del av världen.


Sex (utvalda bland tusen) foton som togs under min vistelse i Sydafrika. Kan inte med ord beskriva hur sjukt det känns att jag själv stått bakom kameran och tagit dessa kort. Att jag varit i Sydafrika och på riktigt sett allt det som finns bakom dessa bilder. Att jag själv, med egna ögon sett det som annars kan vara så svårt att förså. 

Universitetet nästa!

Ligger, liksom så många andra nätter sömnlös och drömmer, grubblar, tänker. Lyssnar på musik för att bryta tystnaden. Resten av huset sover.
 
Har blivit antagen till sjuksköterskeprogrammet vid linköpings universitet. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag vill det här! Hur glad jag är över att jag fick en plats! Men även om det här är allt jag vill just nu och även om ingenting någonsin känts såhär bra, måste jag ju ändå medge att jag samtidigt är livrädd. Jag är ju för sjutton bara tre år från framtiden..


Början på något nytt.

Måndag och ny vecka. Lyssnar på Use sombody - Kings of leon och skriver på ett engelskatal som ska hållas om en vecka. Idag är det 19 dagar kvar till bal, 32 till mösspåtagning och 39 till student. Börjar förstå det nu och vill nog egentligen helst av allt bara att tiden ska stanna, så för ett litet tag i alla fall. Jag vet inte om jag är redo än. Redo att lämna allt. Allt och alla. Samtidigt som det förstås känns lite spännande eftersom slutet på något alltid innebär en början på något nytt.

Det var den perfekta uppgiften.

När jag gick i åttan på högstadiet hade jag hemkunskap en gång i veckan under en termin. För det mesta lagade vi mat förstås, men i slutet på kursen fick vi en underbar uppgift att jobba med istället. Vi skulle göra ett litet häfte var, ihopnitat av blad på vilka vi klistrat på bilder på inredningsprylar, köksredskap, städartiklar (så som damsugare, mopp, damtrasor, disktrasor, tvättmedel), ja allt som man kan tänkas behöva när man ska flytta hemifrån. Det var den perfekta uppgiften. Så fort jag hade tid satt jag och klippte och klistrade med min hemkunskapsuppgift. Letade igenom alla heminredningskataloger jag kunde hitta hemma. Letade ända tills jag hittade den där perfekta stolen, lampan, sängen, bakmaskinen & disktrasan. De finaste gardinerna, ljuslycktorna & örngotten. Det bästa tvättmedlet, de sötaste muffinsformarna and so on.
 
Minns att jag delade upp häftet i kapitel; Kök, vardagsrum, sovrum osv. Att jag hade en innehållsförteckning längst bak i häftet och att jag hade gjort en jätteprydlig framsida.
 
Som sagt, det var den perfekta uppgiften.
 
Så varför började jag skriva om den nu då?
Jo, för att jag kom att tänka på den idag när jag satt och fantiserade om att bo själv igen.
Hade ju varit jätteroligt att titta i det där häftet idag och sett hur mycket min smak har förändrats på fyra år.
Har den dock inte, tror att läraren tog in den och att jag aldrig fick tillbaka den igen.
Jättetråkigt.

Be my friend, hold me. Wrap me up, unfold me. I am small, I'm needy. Warm me up and breathe me.

 
Sitter och funderar. Det finns nämligen en hel del att fundera över, nu när jag inte känner att jag vet så mycket om- eller alls har koll på någonting längre. Jag har alltid vetat om vad jag vill, haft koll. Haft en liten tanke med framtiden och så vidare. Nu står jag här, tom på tankar. Tom på planer. Det känns som att jag har tappat bort mig någonstans på vägen.

När livet tar en ny riktning.

Tänker att många av er kanske undrar vad som egentligen står på. Jag har funderat över om det är något jag vill dela med mig av och bestämt mig för att ja.
 
Vad som står på är att jag, trots att jag ständigt är omringad av underbara människor, går runt och känner mig ensam. Mer ensam än jag någonsin känt mig. Relationen mellan mig och Dennis har nämligen precis tagit slut. Relationen till den person jag under tre års tid alltid gick till först. Just nu känns det som att inte en enda själ någonsin kommer att kunna riktigt förså, men jag ville ändå att ni skulle veta.
 
Så nu får vi se när jag kommer tillbaka, det blir som sagt när jag orkar igen.

And I was never ever the same again.

Jag vet inte om jag kommer att komma tillbaka hit igen, men kände att det var dags ta bort det där dumma låset.  Har sett till att fixa till det här så att jag har något att komma tillbaka till igen, om jag någon gång skulle känna att jag orkar igen. Just nu känner jag bara att här finns för många fina minnen, fina minnen som jag inte riktigt orkar tänka på än.
 
Five For Fighting - 100 years.